Fick inspiration
Har märkt när man läser bloggar att i stort sett de flesta unga människor har mkt stavfel, nu är jag inte själv någon perfekt stavare men försöker. Sen så börjar man att fundera om man själv var så dålig, men jag har inget minne av det. Min teori kommer här: nu är det ju väldigt modernt att chatta och när man chattar så använder man sig av ett annat ”språk” blir mer som ett talspråk med kombination av förkortningar. Jag märker själv när jag chattar att jag använder mig av ett helt annat språk. För ett par år sen när man chattade väldigt intensivt så märkte jag att mitt eget språk blev eftersatt, speciellt då man skulle skriva nåt mer ”formellt”. Ingen önskar se ord som nån, ngn i en ansökan.
Nåt som har slagit mig är att man redan på gymnasiet blir ”drillad” att skriva ansökningar och cv. När jag själv gick i skolan så tyckte jag att man inte alls var rustad för arbetslivet. Min första ansökan fick jag hjälp med att skriva av min dåvarande pojkvän. Sen efter ett par år och några kurser från AF så visste man hur man ska ställa upp en ansökan. När jag lärde mig att skriva CV så skulle den innehålla allt som en ansökan inte gjorde, dvs en utförlig beskrivning av ditt arbetsliv ju längre desto bättre. Numera så tycker jag att en CV och en meritförteckning ser väldigt likadana ut, sen så tror jag inte att man numera skickar in en ”ren” ansökan, meritförteckning och CV när man söker ett jobb. Jag har själv tagit emot ansökningar och oftast kommer det in en CV. Men nu förstår jag varför allt ska vara så nedkortat, fick själv ta emot över hundra ansökningar och då ska man ju läsa igenom alla och efter ett tag så känns det som man kan ge upp, men jag har förstått nu att man inte behöver läsa alla i en följd…hehe…
För att återgå till stavning och sånt så funderar jag ibland över hur man egentligen skriver vissa ord. Överhuvudtaget skriver jag så här men insåg att man skriver det nog så här över huvud taget. Finns det ett ord som "heter” annanstans? Eller är det ett ”hitte-på-ord”? Numera så finns det ord som tidigare ansågs som ”hitte-på-ord” men som finns upptaget i SAOL:s ordlista. Andra konstigheter jag har stött på är när jag läser ”vi ska vara med varan”…ska de vara med varann – vilket jag förutsätter – eller ska de vara med varan de köper i affären…well det var ett exempel. Men det är ungefär som med dialekter och såna som just lärt sig svenska, man vet oftast vad den man pratar menar. Sen så är det ju så att ingen gillar en besserwisser som rättar en hela tiden, jag känner en sån och hon rättar oftast en i sin närhet och hon i sin tur tar illa upp när hon blir rättad…ibland så ska det finnas ett utrymme för egna lösningar.
Nåt som har slagit mig är att man redan på gymnasiet blir ”drillad” att skriva ansökningar och cv. När jag själv gick i skolan så tyckte jag att man inte alls var rustad för arbetslivet. Min första ansökan fick jag hjälp med att skriva av min dåvarande pojkvän. Sen efter ett par år och några kurser från AF så visste man hur man ska ställa upp en ansökan. När jag lärde mig att skriva CV så skulle den innehålla allt som en ansökan inte gjorde, dvs en utförlig beskrivning av ditt arbetsliv ju längre desto bättre. Numera så tycker jag att en CV och en meritförteckning ser väldigt likadana ut, sen så tror jag inte att man numera skickar in en ”ren” ansökan, meritförteckning och CV när man söker ett jobb. Jag har själv tagit emot ansökningar och oftast kommer det in en CV. Men nu förstår jag varför allt ska vara så nedkortat, fick själv ta emot över hundra ansökningar och då ska man ju läsa igenom alla och efter ett tag så känns det som man kan ge upp, men jag har förstått nu att man inte behöver läsa alla i en följd…hehe…
För att återgå till stavning och sånt så funderar jag ibland över hur man egentligen skriver vissa ord. Överhuvudtaget skriver jag så här men insåg att man skriver det nog så här över huvud taget. Finns det ett ord som "heter” annanstans? Eller är det ett ”hitte-på-ord”? Numera så finns det ord som tidigare ansågs som ”hitte-på-ord” men som finns upptaget i SAOL:s ordlista. Andra konstigheter jag har stött på är när jag läser ”vi ska vara med varan”…ska de vara med varann – vilket jag förutsätter – eller ska de vara med varan de köper i affären…well det var ett exempel. Men det är ungefär som med dialekter och såna som just lärt sig svenska, man vet oftast vad den man pratar menar. Sen så är det ju så att ingen gillar en besserwisser som rättar en hela tiden, jag känner en sån och hon rättar oftast en i sin närhet och hon i sin tur tar illa upp när hon blir rättad…ibland så ska det finnas ett utrymme för egna lösningar.
Kommentarer
Trackback
